Lagstiftning av kvinnors kroppar – och hur det tagit sig uttryck i norsk konst

Hej hej, nu blir det feministisk lördag och samtal om sexualitet och konst!

En av de vettigaste instagrammare jag vet är Michaela Larsson, som brukade skriva bloggen Hej Blekk tidigare (sidan blekk.se finns fortfarande, men fungerar nu mer som Michaelas portfolio). Ni kan hitta hennes insta här. När jag scrollade igenom stories för ett par dagar sedan kom jag över ett gäng posts som Michaela skrivit om sexpositiva och sexnegativa feministiska teorier. I know – det låter HEAVY, men det är SKITINTRESSANT, för det är grundat i hur samhället (män) genom all tid alltid gjort sitt yttersta för att lagstifta runt kvinnors kroppar och kvinnors rätt till sin sexualitet.

Alltså, detta att kvinnor begår brott om de inte uppför sig så som män bestämt att de ska uppföra sig. Även när det handlar om saker som kvinnor gör med sina egna kroppar.

blog-fuck-off

Jag tror att vi alla egentligen är medvetna om detta faktum, men tänkte att vi kunde se närmare på några av de punkter som Michaela tagit upp. Först en kort (och väldigt förenklad) förklaring av vad sexpositivitet och sexnegativitet är; nämligen två begrepp på var sin ände av en feministisk skala. Sexpositivitet innebär en önskan om att sexualitet ska framställas som en positiv kraft i strävan efter jämställdhet. Detta tar sig uttryck i att tex vilja få bort skamstämpeln runt BDSM och porr, samt införa en legalisering av sexköp. På andra änden av skalan finns sexnegativitet, en rörelse som handlar om kvinnans rätt som sexuellt subjekt, som aktivt arbetar mot porr och sexköp, men som också förkastar en hel del andra sexuella uttryck som tex BDSM.

Sexpositivitet och negativitet har inte uppstått ur ett vakum, de här begreppen inom den feministiska rörelsen är en reaktion på hur kvinnor behandlats under tusentals år.

Ett äktenskap i sin ursprungliga form handlar om att överlåta en kvinna från en man (hennes pappa) till en annan (hennes make) som om hon vore en vara. Prostitution är även det ett urgammalt begrepp (men nej – det är inte världens äldsta yrke), som också handlar om att behandla kvinnokroppar som något som går att köpa och sälja. Som kvinna hade man ingen automatisk rätt till att välja sin egen partner, ärva, utbilda sig, rösta, använda preventivmedel eller skaffa ett jobb. Kvinnor som var lyckligt lottade hade en pappa eller en make som tillät vissa av dessa saker, men andra reglerades av lag; till exempel rösträtt, rätt till abort, arvsrätt osv.

Här kommer en print screen från Michaelas stories (för den som vill läsa mer om viktiga årtal så tipsar hon om RFSU:s hemsida):

52762285_432834044126788_8574025023818301440_n

Det jag vill prata mer om är den översta punkten ovan: reglementeringen som tvingade personer som sålde sex till tvångsvård och kontroller. Eftersom jag bor i Norge sedan många år så tar jag den norska vinkeln och eftersom ni gillade mitt inlägg om Artemisia Gentileschi så tänkte jag att vi kastar in lite konst in da mix as well!

albertine

Den här målningen av Christian Krohg (1852-1925) heter ”Albertine i politilegens venteværelse”. Albertine är kvinnan med sjal på huvudet, som står bredvid polismannen. Konstverket målades samband med boken ”Albertine” som Krohg skrivit och som gavs ut 1886. Christian Krohg var i tillägg till konstnär även en politiskt aktiv journalist och författare och ”Albertine” var en väldigt kritiskt laddad kommentar till hur fattiga kvinnor behandlades i Norge under sent 1800-tal.

9781445507569_200x_albertine-1886_haftad

Boken handlar om sömmerskan Albertine som våldtas av en åklagare. Det finns inget sätt för Albertine att anmäla våldtäkten och bli trodd, utan det som händer istället är att hon förs in i registret över prostituerade kvinnor i Oslo. På grund av att hon förts in i registret kallas hon in till obligatoriska ”hälsokontroller” hos polisläkaren – vilket illustreras av Krohgs målning ovan. I samhällets ögon är hon inte längre en ”oskyldig kvinna”, hon förlorar status, sitt jobb och tvingas till sist att börja sälja sex för att kunna överleva. Ett utdrag ur boken, översatt av mig:

”Kom nu!” sa konstapeln. De såg på henne allihop och smålog. Konstapeln låste upp dörren, och glad över att slippa bli granskad av de leende fräcka Vika-flickorna, skyndade hon sig över tröskeln och tog ett par snabba steg in i det giftgröna rummet med de fängelsegula träpanelerna och de fängelsegula trämöblerna på det grå golvet. Men plötsligt stannade hon – luften gick ur henne, och hon snappade efter luft…där stod den ju – stolen – den förfärliga stolen, hennes eviga skräck, hennes oupphörliga ångest…

Både boken och konstverket fick STOR uppmärksamhet i Norge. Krohgs bok bannlystes dagen efter att den gavs ut, då den var ett angrepp på den poliskontrollerade prostitutionen i Norge. Trots detta lyckades man sälja slut på halva upplagan innan resterande böcker hade beslagtagits. Christian Krohg inledde en rättsprocess som gick hela vägen upp i högsta domstolen, men förbudet mot boken kvarstod och Krohg fick betala 100 kronor i böter. Samma dag som domen mot honom kom avtäckte han den 2×3 meter stora målningen ”Albertine i politilegens venteværelse”.  Till och med storleken på konstverket var menat som en provokation mot landets politiker – dittills var så stora målningar vanligtvis avbildningar av slott och kyrkor.

För att förstå bakgrunden till uppmärksamheten Krohgs bok och konstverk fick kan det vara bra att veta följande: I Oslo (som då hette Kristiania) fanns det vid denna tidpunkt åtta bordeller (huvudsakligen i stadsdelen Vika) med 49 kvinnor, 16 privatboende kvinnor och 605 ”hemliga kvinnor” som sålde sex. Samhällsandan under sent 1800-tal var att kvinnor inte hade någon sexualitet, annat än i relation till mannens. Utan manlig lust ägde sexuella handlingar inte rum. Gifta kvinnor och ärbara kvinnor förväntades inte tycka om eller vilja ha sex, därmed ansågs det nödvändigt med ett offentligt, poliskontrollerat system av sexköp, så att männen skulle få utlopp för sina lustar. Jag tycker ju att man kan känna igen en hel del av retoriken i de debatter vi har i dag, där anhängare av legalisering av sexköp menar att män i slutändan har rätt till sex.

Krohgs verk var starten på en debatt om kvinnors rättigheter och den orättvisa behandling de utsattes för i rättsystemet. Den här debatten bidrog till att offentlig prostitution avskaffades bara ett år senare. I dag har Norge samma sorts lagstiftning runt sexköp som finns i Sverige; lagligt att sälja, olagligt att köpa.

Till slut kan vi knyta ihop säcken med den här pärlan i Dagens Nyheter för ett par dagar sedan:

52594371_836377603381017_8175428672652574720_n

”Varan”

Jag undrar hur många fler år av kvinnokamp som ska till innan kvinnor faktiskt anses vara människor rakt av.

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s