Om radiodokumentären Hästgården och mina funderingar kring SVT:s track record med att granska brottsoffer.

Vi har redan publicerat ett inlägg om Uppdrag Gransknings program om MeToo, om ni inte redan läst det kan ni kolla in det här.

Det som kommer upp gång på gång i diskussioner runt det här avsnittet av Uppdrag Granskning är att folk jämför SVT:s agerande med hur de hanterade ett annat granskande program, nämligen dokumentären ”Dömd på förhand”.  Det programmet handlade om den man som nu står center stage i P1:s dokumentärserie ”Hästgården”, och i ”Dömd på förhand” rentvåddes han i stort sett för en stor mängd övergrepp mot minderåriga – vilka han faktiskt dömts och suttit i fängelse för.

Till att börja med: Om ni inte redan har lyssnat på ”Hästgården” – gör det ögonaböj här. Kortfattat handlar serien på fem avsnitt om en ridskola där en karismatisk och auktoritär man manipulerar sin partner, sina barn och sina minderåriga elever till en tystnadskultur runt de övergrepp han regelbundet utsätter dem för.  Det är ett viktigt program, då det hanterar detta med att lägga skulden för sexuella övergrepp där skulden hör hemma: hos förövaren. Hästgården berör också varför en förövare kan fortsätta begå övergrepp år efter år, trots att domar och kunskap om hans beteende finns tillgängliga. Dokumentären är viktigt och hjärtskärande.

Nej, personen som pekats ut av Cissi Wallin som hennes förövare är inte är dömd för sexualbrott, vilket mannen som figurerar i ”Hästgården” är. Det är dock inte poängen med det här inlägget, utan snarare tonen SVT sätter när de väljer att återigen granska personer som berättar om övergrepp de utsatts för. Ja, jag vet, 1994 (då ”Dömd på förhand” sändes) är mer än 20 år sen (HERRGUD!!), men jag tänker ändå att det finns en viktig läxa att lära sig där, som jag inte känner att SVT gjort? Det har visserligen gått tjugo år, men man tycker tydligen fortfarande att det är på sin plats att misstänkliggöra offer pga deras reaktioner i samband med övergrepp. I ”Hästgården” säger bland annat en mamma till ett av offren att om hon själv hade blivit utsatt för övergrepp så hade hon inte kunnat stå bredvid den som hade gjort det efteråt och skratta och le – det känns som att det var ungefär samma kunskapsnivå av sexualbrott som UG hade med sig in i sin så kallade granskning av MeToo. Newsflash: det går alldeles utmärkt att upprätthålla en relation med sin förövare efter ett eller flera övergrepp, på psykisk bekostnad av brottsoffret förstås.

I ”Dömd på förhand” filmas en re-enactment av två av de övergrepp som ägaren av ridskolan dömts för. Han själv, hans dåvarande partner och ett par av hans elever deltar och raljerar under tiden med hur fysiskt omöjligt det hade varit att genomföra övergreppen pga trånga utrymmen där övergreppen skulle ha ägt rum etc. I UG frågas Cissi Wallin ut om huruvida hon tänkte på sin förövares familj när hon valde att gå ut med hans namn offentligt. Fridah Jönssons svar på UG-reporterns fråga ”Var i meningen ‘Jag avgudar dig’ finns frågan om prao med?” klipps av efter ett ord så att det ska framstå som att hon ljugit om att hon frågat om prao. ”Dömd på förhand” fälldes av granskningsnämnden på samtliga punkter samma år som det sändes på TV. Vi får se vad som händer med förra veckans avsnitt av Uppdrag Granskning. I skrivande stund har UG anmälts fler än 1 000 gånger.

PS. För den som vill lyssna, så har Medierna i P1 släppt ett avsnitt om UG-granskningen av MeToo, det finns här. Uppdrag Gransknings reporter intervjuas om hur hon upplevt hela processen runt programmet, samt varför man valt att intervjua och redigera Cissi Wallin och Fridah Jönsson som man gjorde.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s