Mina 12 favoritreaktioner om Uppdrag Granskning, metoo och våldtäktsanklagelserna mot känd mediaman.

Det här är en blogg om våldsbrott. Och om rättvisa och lagar och normer. Därför kastar jag in två braskisar inför det här inlägget:

1. JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA. Det är rimligt att granska mediers roll. De har en maktposition. Det är en bra grej. Viktigt för en demokrati. Pressetiken i ett samhälle där rykten kan spridas snabbare än någonsin är viktigt för en rättsstat.

2. JAAAAAAAAA. Journalism får vara vinklat. Man får ha en utgångspunkt.

Trots detta finns det en del saker att reagera på. Så det har jag scoutat internet efter.

Först låter vi ordet gå till kriminologen Nina Rung:

Jag känner ba: hur kan man ställa frågor som sänker trovärdigheten hos offer utan att inkludera forskning om att det är ett 100% normalt beteende?

Min absolut första tanke var följande: är det här en granskning eller är det här ett program som handlar om att misskreditera våldsoffer?

UNGEFÄR SÅHÄR ALLTSÅ:

Katarina Wennstam, flerfaldigt prisad för sina journalistiska gärningar av bland annat Advokatsamfundets Stora Journalistpris, skriver följande:

CRYYYYYYYYYYYY

Nu över till superhjärnan Flismark:

: – ) : – ) : – ) : – ) : – )

Utdrag ur Sofia Mirjamsdotters ledare i Sundsvalls Tidning (blir stolt över Sundsvall yo):

Två oerhört dåligt utförda print screens på två oerhört rimliga frågor:

Den då 14-åriga tjej som fick en sexinvit av Virtanen har gjort ett genialt FAQ-inlägg på sin blogg. LÄS!

Hur kan man fråga varför man fortsatte konversationen? Lägga ansvaret på ett barn?

Det är GALET att man ställer dessa frågor, men inte ifrågasätter Virtanens hotfullhet aka en rätt rimlig fråga att ställa.

Den kvinna som i programmet benämns som 16-åringen @sagaxcity berättar sin story här:

är…det…här…sant??????????????????? <— tänk med sammanbitna tänder, exakt så är min reaktion

Det har startats en blogg som heter Virtanens Offer. Såhär presenterar de sig ”vi är flera kvinnor som inte känner varann. Men vi har fått kontakt under Metoo och framförallt nu under senaste veckorna”

”…när ”Uppdrag Granskning” beslutat sig för att ge vår förövare nästan en timma i tv att berätta om sin oskuld så kan vi inte längre bara vara tysta. Fastän vi är rädda och känner oss misstrodda av många. Men det känns inte längre som ett alternativ att låta den rädslan styra. Vi måste berätta och bekräfta hur denne man betett sig genom åren och det utan att visa en tillstymmelse till insikt eller ånger”.