Bokrecension: Murder Beyond the Grave

Hej hopp fallerallanla, nu är jag tillbaka efter en vecka i superfokuserat jobbprosjekt-mode! (detta är alltså Maria, för er som inte vet att tre personer skriver denna blogg och nu blev väldigt förvirrade).

Tänkte att jag skulle servera er en bokrecension av en true crime-bok som jag tänker att ni absolut inte behöver lägga ned någon tid, energi eller surt förvärvade kronor på att köpa samt läsa, nämligen ”Murder Beyond the Grave” av James Patterson. Jag stod på Heathrow flygplats i fredags och tänkte att jag behövde köpa något läsbart till flygresan hem och blev så lycklig när jag såg en hylla inne på WHSmith som det stod TRUE CRIME på. Woop woop! Jag har aldrig läst något av James Patterson innan, men när jag nu googlade författaren så har han tydligen skrivit 147 (!!!) romaner, varav 114 har varit på New York Times bestseller-lista. Ja ja, tydligen kan man skriva en shitload av framgångsrika krimromaner utan att för den sakens skull kunna skriva en true crime-bok som faller mig i smaken…

9781787460812

OBS! Spoilers av boken will follow, men jag tror ändå inte att ni kommer vilja läsa den efter att ha läst denna recension. Your choice.

Anyways, boken är uppdelad i två delar; den första är om mordet på Steven Small – en framgångsrik affärsman från Illinois, USA, som kidnappades och begravdes levande i en låda medan hans kidnappare försökte utpressa hans familj på pengar.

Del två handlar om mordet på Bonnie Hood, en kvinna som hade köpt och drev en gammal resort uppe i bergen i Sierra Nevada och där mördades i sin säng – medan hennes älskare blev skjuten i huvudet men överlevde. Teorin var först att ett bikergäng som försökte förstöra hennes business hade gjort det, men det visade sig sedan att det var hennes man som stod bakom mordet genom att ha hyrt en hitman (som han senare också sköt ihjäl pga ville inte betala honom de pengar han lovat honom).

Skälet till att jag inte gillar denna bok är för att det är en DRAMATISERING av morden, dvs att Herr Patterson har tagit sig friheten att skriva utifrån första person från samtliga inblandade, både offer och mördare. Resultatet är not good. Jag vet att vi alla säkert har olika preferenser när det gäller true crime, men jag tycker att det är vansinnigt respektlöst att låtsas veta vad de inblandade har tänkt och känt, samt att dikta upp följande exempel på dialog, i detta fall mellan Bonnies man (tillika mördare) och deras två gemensamma barn (då elva och tretton år gamla) om mannen som arresterats för mordet på deras mamma/fru:

”I’ve got big news” he said. ”They’ve arrested the man who killed your mother,” he said. ”Told you!” Jim Jr said. Mindy ignored her brother. ”Who?”she asked. ”Who is he?” ”Yeah, who is he?” Jim Jr echoed. Jim hesitated, not sure how much he should share or withhold. ”A man named Bruce Beauchamp” he said. ”Yeah, but who is he?” Mindy insisted. ”I don’t really know,” Jim said. ”At least, I don’t know much. He’s a construction worker. He’s been in prison before.” ”Are you going to kill him?” Jim Jr asked, his voice full of hope. ”Ask a real question,” Mindy said. ”That is a real question.” ”No it isn’t. The man’s in jail already. You know Daddy can’t kill him in jail.” ”He could if—” ”Kids, kids,” Jim interrupted. ”No arguing, please.”

Jag menar… come on… Vi som skriver Mörderier är väldigt överens om att vi ska behandla samtliga brottsoffer med respekt. Om detaljer från brottsplatsundersökningar och obduktioner inte är viktig info för ett fall så finns det inget skäl för oss att återberätta dem. Man kan säga att James Patterson har ungefär motsatt filosofi. Han drar sig inte för att över flera sidor beskriva Steven Smalls fruktansvärda möte med döden i den där begravda lådan. Det är…snaskigt skrivet, i brist på bättre ord. När jag läste boken var jag tvungen att påminna mig själv gång på gång att det inte var skönlitteratur jag läste, vilket jag inte tycker är en OK känsla när man läser om vidriga saker som hänt verkliga personer.

Det enda positiva jag kan säga om ”Murder Beyond the Grave” är att jag fick upp ögonen för två intressanta mordfall som jag sedan ägnade ett par timmar åt att läsa mer om via the internetz.

Min hund hälsar att boken inte ens smakade gott. En av fem leverbitar får den.

29550369_10155237645292470_1545632702_n

PS: Pattersons tagline på baksidan av boken (delvis borttuggat av en schanuzer) är: There’s something to remember: the bad guy always gets caught. Känns som att James behöver läsa Idas serie om EAR/ONS rimligen omedelbart?

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s