Kvinnodagsveckan: sexualbrottslingar är inte monster – de är våra söner, pappor och partners.

Förra året när min lokaltidning frågade mig om jag ville skriva årets kvinnodagskrönika (humble brag) valde jag prick det här ämnet. Det känns aktuellt även i år då:
1. Våldtäkter fortfarande sker.
2. Jag driver en blogg om true crime.

Något som jag ibland oroar mig för i och med intresset för true crime är att man fortsätter att upprätthålla en bild av vem sexualbrottslingen är: en sexualsadistisk seriemördare eller en ful gubbe med en vit skåpbil. Att sexuellt våld förminskas till sensationella berättelser om galningar som finns långt borta.

När det i själva verket är något som finns överallt, i alla städer och hela tiden. De som våldtar är inte några monster som gömmer sig i skogen, utan helt vanliga personer som sitter med vid fredagsfikat på jobbet eller spelar innebandy på torsdagar. En förälder, en partner, en vän eller kanske ett syskon. Den som våldtar och slår är ofta en person i ens närhet.

Minst 100 våldtäkter sker varje dag i Sverige. 20 procent av alla barn i Sverige har blivit utsatta för sexuella övergrepp, där tjejer och icke-binära är extra utsatta.

Gruppvåldtäkter, ihjälslagna kvinnor och övergrepp livesänt på Facebook är något som upprör alla, men vi tror att man kan göra mer. För det sker här och nu, inte i USA för 44 år sedan.

1. Var inte tyst. Sprid fakta och kunskap. Sätt frågan på agendan och visa ditt deltagande. Låt inte sexuellt våld få fortsätta ske i tystnad!

2. Respektera gränser, även barns. Sluta tjata och pressa barn på hejdå-kramar och var istället glad att barn i din närhet står upp för sig själv och sin integritet om de inte vill krama faster Märta hejdå.

3. Säg ifrån när du hör ett våldtäktsskämt, ”locker room talk” och slutshaming. Säg åt dina vänner, säg åt personer du inte känner. Våldtäktsskämt föds varken i vakuum eller är isolerade händelser som ”bara är på skoj”. Riskera dålig stämning och rädda liv.

4. Polisanmäl dickpics och tafs på krogen. Genom att anmäla visar du att dickpics inte är en okej normalisering av sexuella ofredanden och ger polisen möjlighet att få mer resurser då man kan basera problemet på officiell statistisk.

5. Skippa att skicka könsbilder om du inte vet att de är önskade, hur sugen du än är. Detsamma gäller med att trycka upp sitt kön mot någon på dansgolvet. Kommunikation är A och O. Våga fråga!

6. Dela inte in våldsutsatta i goda och onda offer. När en pratar om att vissa “dras till dåliga män”, “inte skulle gått igenom parken” eller “dricker för mycket” reproduceras normer om att vissa våldsoffer får skylla sig själva och att de skulle vara ok att våldta. Våldtäktskultur och våldtäktsmän är anledningen till att våldtäkter sker, inte korta kjolar, alkohol eller dåligt upplysta parker.

7. Organisera dig! Tillsammans är vi starka. Till exempel FATTA, Föreningen Storasyster, NextMe eller Föreningen Tillsammans är organisationer mot sexuellt våld.

8. Stöd en organisation som jobbar mot sexuellt våld. Jag stöttar Ecpat och Kvinna till Kvinna. Här kommer några bilder från Ecpats facebooksida:

ecpat

ecpat2

Det är okej att bli arg! Nu förändrar vi världen. Tillsammans gör vi skillnad.

Brasklapp: kvinnor kan också utsätta andra för sexuellt våld, killar kan också bli drabbade. Allt sexuellt våld stinkzzzz.

Illustration i headern: Sonia Alins.

En reaktion på ”Kvinnodagsveckan: sexualbrottslingar är inte monster – de är våra söner, pappor och partners.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s